Välgörenhetsmatch - Haiti

Har nyss sett klart på Zidanes välgörenhetsmatch vars intäkter går till offren i Haiti. Kaká, Henry, Nedved, Hagi, Schwarz, Lehmann, Figo, Kluivert, Saviola och givetvis Zidane i egen hög person var alla delaktiga som spelare på Estádio da Luz grönbeklädda matta. Det var bara några få av de stjärnor som ikväll gästade Portugal och Lissabon. Collina, Rui Costa, Xavier, Laudrup m.fl. gjorde dem sällskap. Gamla legender och forntida hjältar. Men de var utan tvekan inte kvällens största hjältar. Det var alla de volontärer, sjukvårdsarbetare som har hjälpt befolkningen i Haiti. Störst av alla var Haitis invånare. Som tappert har kämpat för att hålla sig kvar i livet, de har minut för minut, dag för dag sett sin egen livslåga släckas timme för timme. Men de behöll hoppet, modet och kraften att överleva. Och lågan fick med ens ett starkare sken. Deras hjärtan förvandlade hela ljuset till en enda stor världsbrand.

Vid de sista målen var det inga firanden, bara symboliska dystra miner hos spelarna. De ville signalera att de brydde sig, att det faktiskt finns viktigare saker än fotboll. Förresten var Mats Magnusson, ni vet den gamle storspelaren med ett förflutet i Benfica, som förövrigt har lagt på sig ex antal kilo för mycket, med. Han såg mer ut som en gammal brottare än en professionell fotbollsspelare. Hur som helst så var hans insats matchens behållning. Han kom in i när det var tio minuter kvar att spela, och först när det var cirka två minuter kvar av matchen fick han känna på bollen. Han hade bollen på vänsterkanten och letade efter passningsalternativ, han velade fram och tillbaka innan han fick till en skröplig liten putt på bollen innan han tappade balansen och föll bakåt. Hans egen tyngd fick honom att ramla baklänges och generat ställde han sig upp, det var kanske inte riktigt den comeback han hade förväntat sig. Men nog spred det glädje runt läktaren och även på planen. Hemma på Björkvägen föll sjuttonårige Nicklas Johansson ihop av magkramper. Men det var inte nog här.

Magnusson hade återigen letat sig ut till sin vänsterflank och ville självklart reparera sitt misstag och återfå sin heder. Han fick en hårt slagen passning längs marken och i samma ögonblick han skulle ta emot den föll han framlänges och landade halvhjärtat på bollen. Nu raserade verkligen mina spärrar och det var längesedan jag skrattade så mycket. Underhållning trots en minnesstund. Fantastiskt. Tack för att ni finns. Ni är legender och förtjänade varje sekund på planen ikväll. Ni var verkligen värda all uppmärksamhet.

Helst skulle jag vilja se sådana här minnesmatcher oftare, men då finns väl risken att de tappar i anseende och att den här unika känslan av nostalgisk sentimentalitet försvinner. Det är en risk jag inte är beredd att ta.