Har hört från flera håll under den senaste veckan att "bloggen” lockar fler och fler läsare, vilket alltid är kul. Även om jag inser att många av er inte bryr er om fotboll överhuvudtaget.
För er skull ska jag försöka skriva om andra vitala komponenter i vardagen än fotboll, men glöm inte heller att fotboll är världens vackraste och renaste religion.
Glöm inte heller att mina intentioner med ”bloggen” inom citationstecken tydligt statuerar det faktum att detta inte är en blogg, nej, det är mer en världslig vägvisare. Ett levnadskall från mig till er där jag, i mina föresatser, för en indirekt dialog med er där min avsikt är att sprida min vishet och vision vidare.
Som den troende fotbollsfanatiker jag är så tillbringas större delen av detta inlägg till att diskutera fotboll och framförallt Wayne Rooney. Hela England, världen och den svenska befolkningen verkar bara prata om Carlos Tevez hysteriska målform. Argentinaren hade förvisso gjort tio mål på sju matcher när mediahysterin var som värst, så givetvis har all positiv feedback varit befogad men vem har under någon vecka legat i topp i skytteligan?
Jag säger som jag sa redan förra veckan: ”Alla pratar om Tevez, men Rooney leder skytteligan i Premier League. Det är sjukt.”
I hans senaste match mot Hull utökade han dessutom försprånget ner till den dystra skaran nedanför honom i skytteligan. Fyra mål talar sitt tydliga språk, det finns endast EN kung i Manchester och det är Wayne Rooney. För tillfället får Tevez nöja sig med en plats brevid tronen, som prins.
City slog United i den första slutspelsmatchen i Ligacupen och samtliga journalister var eniga i en sak: Man City kom knappt undan med livet i behåll. En fantastiskt Rooney och en ännu briljantare Antonio Valencia åt upp City sista kvarten. Och då har vi inte ens nämnt Patrice Evra, som gång på gång sprang igenom Citys ”mur”. Visserligen var De Jong ett djur som centralt ankare, och om inte Nigel och alltid lika vackra Shay Given hade iklätt sig Citys blåa färger denna kväll hade United vunnit matchen med 4-1 eller 5-1.
Carlos Tevez beteende under matchen var mycket barnsligt, men mig provocerar han inte. Mig skall han inte få så billigt, för det är ju själva grejen med hans gester. Han vill provocera, väcka debatt. Synas. Samtidigt som han vill stärka sitt varumärke hos City-fansen. Jag har aldrig sagt det högt, men jag har grubblat över det. Nu finns det svart på vitt. Han är en riktig Judas. Med detta sagt försvarar jag inte Gary Neville, trots ett starkt United-hjärta får jag faktiskt medge att hans agerande var aningen barnsligt det med. Underhållande men barnsligt.
Jag har alltid ogillat City men med tanke på den rådande situation som faktiskt verkar aktuell i dagsläget så frodas dag för dag ett allt större hat mot City. En sorts förakt. Det är dessvärre mycket troligt att denna förakt har bildats på grund av en viss rädsla jag känner för City. Nästa år tror jag mycket väl att de kan vara med i toppen och kämpa om en eventuell ligaseger, och detta är i praktiken värre än att Liverpool skulle göra det. Samtidigt så känns hela läget som pest eller kolera.
Hur som helst, Rooney har gjort 19 ligamål. Han har redan gjort tre mål fler än hans bästa toppnotering någonsin i Premier League. Det kan endast anses vara ett tjänstefel att inte kröna Rooney till kung vid säsongens slut. Men först behöver han Premier League kronan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar