Mästarnas Mästare

Jag har en ganska intressant teori angående ”Mästarnas Mästare” så ni om följer denna serie på helspänn, ni bör inte läsa vidare.

Redan föregående säsong påbörjade jag en konspirationsteori gällande tv-showen. Efter seriens tredje avsnitt kan jag nu tydligt urskilja ett visst mönster. I det föregående programmet var Åsa Sandell och Thomas Johansson i centrum. Båda två fick en timmes gloriefylld stund där deras karriärer visades upp på den stora plasmateven, inför resterande mästare. Båda två hamnade i nattduellen, där Johansson drog det längsta strået.

I dagen avsnitt var Patrik Sjöberg sjuk och kunde inte delta i något delmoment. Sjöberg hamnade slutligen i nattduell tillsammans med Agneta Andersson. Det intressanta i detta är att även deras karriärer visades i dagens avsnitt. Ser ni det tydliga mönstret? De deltagare vars karriärer visas är de som varje program kommer att mötas i nattduellen. Själva syftet med detta är ju givetvis att det svenska folket skall få se minnesbilder från sina hjältar en sista gång. Samtidigt finns det en del defekter i min teori, vad händer om en deltagare kommer sist två tävlingar irad? Och vem vinner? Det kan man också lösa med hjälp av statistik.

* Den deltagare som har blivit utmanad har inte vunnit en enda nattduell än så länge.
* Utmanaren har vid varje enskilt tillfälle valt att stå kvar på höger sida. Den som har stått på vänster sida har vunnit varenda gång.
* Än så länge har inte en enda kille fått packa väskan.

Så, vem tror jag blir den slutlige vinnaren? Det är svårt att säga, det känns som att dessa mästare är slipade ut i fingertopparna. Dag för dag kan det bli nya mästare. Men låt mig säga er: Tomas Brolin blir livsfarlig. Mannen har en hjärna vars överskott av hjärnceller skulle ha gjort självaste Einstein avundsjuk. Stefan Holm är också han väldigt klok, och otroligt målmedveten. Patrik Sjöberg, kommer: med sin längd och explosivt tränade hälsenor bli tuff att möta i nattduellen. Han har en enorm räckvidd, och han har fruktansvärt explosiva muskler. Nilsmark känns som ett riktigt wildcard.

Jag har en stor personlig favorit i Armand Krajnc, som utstrålar en otroligt härlig karisma. En gammal boxare, som trots hela machokomplexet som finns inom boxningen, visar en härlig ödmjukhet. Han vet vad han vill, och vad som för honom dit. Jag höjer en varningens finger även här.

Brolins bluff var förövrigt hysteriskt roande. Briljant. Det kändes mer eller mindre som en liten tittfint från en gammal trequartista från grande Lazio. Mer sådant.

Till sist: vilka fruktansvärt härliga mind-games det kommer bli ju mer tävlingen fortskrider. Fantastiskt bra underhållning.