När United gick in i Champions League-gruppspelets tredje omgång var känslan på förhand oviss, det rumänska succélaget Otelul Galati som förra året vann den rumänska högstaligan – var en helt ny bekantskap för mig själv och man hade svårt att placera dem på en skala. De hade förlorat sina två första matcher med uddamålet, mot de två lag som United hade misslyckats att ta en enda trepoängare av.
På förhand trodde man att United i vanlig ordning skulle ta sig i kragen och spela hem denna match enkelt. Samtidigt kunde man skönja en viss form av osäkerhet i och med att laget är så pass okänt, att spela jämnt mot både Benfia och Basel är inte på något sätt dåligt alls.
Otelul Galati är inte på något vis alls klassat som en större klubb och har aldrig haft en stor framgång ute i Europa. Klubben bildades så sent som 1964, med andra ord fyra år innan United vann sin första Europacup-titel. Matchen i sig kunde på många sätt gestalta dagens utveckling mellan de som har och de som aldrig haft.
Den oerhörda storleksskillnaden mellan lagen blev desto mer påtaglig när kvällens värdar fick ta den 25 mil långa sträckan till huvudstaden från den avsevärt mycket mindre staden Galati. Anledningen? Klubbens egen arena med det innovativa namnet ”Otelul” tar endast in dryga 13 000 åskadare, jämfört med nationalarenan i Bukarest: ”Stadionul National”.
Otelul Galati är inte populära alls i Rumänien, det mesta kan häranledas till deras ligaseger från i fjol där många rumäner anser att laget vann flertalet av sina matcher genom domarfusk. Därför var känslan på förhand att det skulle bli en ganska harmlös match från Oteluls sida, där den där riktiga känslan från bortamatcher i Europa skulle utebli. Känslan var berättigad men när de dryga 30 000 åskådarna hade tagit plats inne på National Arenan var stämningen förvånansvärt bra och rumänerna tryckte på riktigt ordentligt när Galati anföll mot United.
Jag vet inte vilken match i ordningen det är nu, men återigen fick vi se prov vad United har haft störst problem med i år. Luckan som aldrig uppstod för ett år sedan mellan mittfält och backlinjen verkar bli större och större för varje match som går och får inte laget ordning på det kommer det att bli stora problem i år. Otelul Galati lyckades utnyttja luckan men inte sina avslut. Men Otelul Galati är inte Manchester City, Milan eller Barcelona.
Trots detta börjar United i vanlig ordning bäst och spelar med ett väldigt starkt lag, Ferguson visar tydligt att detta är en match han värdesätter högt, med ett Manchester-derby bakom hörnet. Galati visar inte prov på stor mästerskapsrutin och låter United spela bollen och komma till halvchanser men allt längre matcher går desto mer attityd verkar laget få.
De framstår fortfarande som en skolpojke i jämförelse till prefekten från Manchester men ju längre matchen går desto fler och starkare blir Oteluls provokationer. Likt en prefekt börjar United förlora sitt lugn när elevens attityd verkar svårtyglad. Otelul börjar helt plötsligt ta över matchen och dominerar så väl bollinnehavet som anfallsspelet under en period. De spelar samtidigt smart, simulerar mycket vilket gör att de får ha kvar bollen länge.
Överlag är United det starkare lag och det krävs två straffar för att straffa Otelul ordentligt. Plus är givetvis att Wazza är iskall från punkten med tanke på hans senaste veckor, men samtidigt går det inte att komma ifrån Uniteds kalla form som verkar vara kallare än på länge. Att laget vinner trots att spelet uteblir är en styrka i sig som få lag i världen kan visa upp, men mot bättre lag brukar förlusterna och de dåliga resultaten komma. På söndag är det City som står på andra sidan banan – inte Otelul Galati.
Då måste Michael Carrick sköta sin defensiv bättre än mot Galati, även fast han var fullständigt dominant och planens bäste spelare. Wayne Rooney och Hernandez måste bli hetare och fungera bättre. Nani måste komma i form och Vidic kan inte längre vara matchotränad.
United vann matchen med 2-0, bollinnehavet med 63-37 och passningarna med över 300 stycken. I år har klubben pratat mycket om att de har anammat fjolårsförsluten i Champions League-finalen med att lära sig så mycket de kan av Barcelonas passningsspel men också presspel. Mot Viktoria Pilzen hade Barcelona slagit fler passningar efter 60 minuter än vad United gjorde under hela matchen mot svagare Otelul Galati.
United ligger tvåa i både ligan och i sin Champions League-grupp men vi har så mycket mer kvar att jobba med innan vi kan nå ända upp till toppen. Misstolka mig inte, United är fortfarande världens näst bästa fotbollsklubb men formmässigt ligger vi efter många klubbar. Formen kommer komma successivt under säsongen, matchen mot Manchester City kan bli startpunkten för vår resa till toppformen och sedermera förstaplatserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar