Säsongen 2010/11: årets trupp.

Jag hade planerat att skriva lite om årets trupp inför dagens match mot Chelsea, men som ni säkert har upptäckt så har den texten uteblivit. Men nu är det dags att dra ett par penselstråk som i grund och botten ger en överblick över årets lagbygge.

Det är ett besynnerligt förhållande jag har till Manchester United. Trots att man skojar om att fotboll är mer än liv och död, så förstår man snabbt att det finns mycket annat som betyder så mycket mer i livet än en trivial sak som fotboll. Men genom åren skapar man ett sorts beteende som till slut tar över ditt liv och som förändrar din personlighet. Hela min dag kan raseras om United tappar poäng mot Stoke på Britannia Stadium en kall vårdag. På något vis skapas ett intimt förhållande mellan oss fans och klubben Manchester United. Är det verkligen värdigt att ställa sig frågan om det är kufiskt att man blir avundsjuk för att andra objektiva tv-tittare får se United spela?

Jag skulle inte vilja påstå det. Det är inte något kuriöst med det alls, trots min ringa ålder har jag varit med nog länge för att förstå hur klubben Manchester United har skapats och vad dess grundar vilar mot. Fylld med kärlek och vördnad inför något som ter sig större än mitt eget förstånd har jag stått längs Sir Matt Busby Way och sjungit sånger om en klubb jag älskar mer än något annat i livet. Alla skapar ett eget band till klubben som ingen annan kan förstå sig på. Är det verkligen konstigt att man kan reagera på ett vis som många av oss gör, där man känner förakt mot människor som förkastar och trakasserar det man håller kärt? Jag är ingift i klubben Manchester United och ser henne som min egen dam och jag tar avstånd från att andra män ska få känna hennes gudomlighet.

För första gången på väldigt länge har jag en väldigt trevlig känsla i magen. Årets trupp känns väldigt bred, samspelt och skicklig. Dagens match skvallrade om den potential Uniteds trupp har och så fort vi återgår till den primitiva 4-4-2 formationen får man starkare vibbar av 99-laget. Årets lag påminner mig annars mycket om just den generationen, där truppen blandar gammalt med ungt, ja – rutin och hunger. För tillfället har vi en väldigt fin återväxt i laget där värvningarna av Javier Hernandez och Chris Smailling vittnar om klubbens framtida ambitioner.

Jag har varit med under väldigt många år och har sett närmare tre generationer passerat under Fergusons styre och vågar påstå att årets trupp är en av de bästa.

MÅLVAKTER:
Som sista utgångspost är Van Der Sar given och spelar på en nivå som få trodde var möjligt efter The Great Dans glansdagar. Som vi redan vet så är det i praktiken ganska säkert att han lägger handskarna på hyllan efter denna säsong och detta kan bli ödesdigert. Nästa säsong måste vi införskaffa en ny målvakt om inte vår polske andremålvakt Thomas Kuszczak visar att han verkligen vill vara nummer ett i år. Thomas är blott 28-år gammal och bör generellt sett ha sina bästa år framför sig. Nya namn inför nästa säsong kan vara Hugo Lloris från Lyon eller Diego Lopez från Villareall. I stundande tider verkar Igor Akinfeev vara mer intresserad av att gå till Arsenal.


BACKAR:
Att vi fick behålla både Nemanja Vidic och Patrice Evra ser jag som en nyckel för att säsongen fortfarande skall kunna gå ett i vinnande tecken. De båda tillhör toppskiktet av försvarsspelare och trots backup-spelare i form av Wes Brown och Jonny Evans så är det alltid viktigt att ha en bredd i de bakre regionerna. Rio Ferdinand har tappat mycket under de två sista åren och kan i sina bästa stunder vara världens bästa mittback, men han tenderar att falla in i mörkare mönster fler och fler gånger. Han har varit otroligt skadebenägen de sista säsongerna som i viss mån kan ha ödelagt hans framtida startposition brevid Nemanja. Jag ser med stor tillförsikt fram emot vad Evans kan tillföra till laget, då han i min mening är världens bästa mittback under 25 år. Till höger förväntar jag mig att se Rafael, som trots en del bakslag föregående säsong ändå levererade på en hög nivå. Gary Neville har själv erkänt att han nog inte håller på denna nivå mycket länge till och trots lång och god tjänstgöring är det dags att lägga skorna på hyllan efter denna säsong. Nyinköpte Chris Smailling spelade amatörfotboll för blott tre år sedan i Maidstone United och får ses som ett framtidsnamn snarare än som startspelare. I och med att han har blivit skolad av Roy Hodgson håller han redan hög klass som 20-åring och jag är väldigt spänd på att se hur bra han verkligen är och kan bli. Bakom Evra står Fabio som reserv och som förhoppningsvis kan spela ett par matcher i år utan att gå sönder. Alltid lika pålitliga John O’Shea bar senast kaptensbindeln mot Irlands drömelva i en träningsmatch som United vann med 7-1. John har alltid varit trogen klubben och spelar alltid med hjärtat och är därför älskad av oss fans som givetvis har fullt förtroende av Sir Alex. Kan bli eventuell startspelare på högerbacksplatsen i år.

MITTFÄLTARE:
Trots att både Mezut Özil och Steven Defour verkar vara på väg in har vi ett mittfält av världsklass, där vi kan stoltsera med ett av världens absolut bästa och bredaste innermittfält. Den gamle räven Paul Scholes har trots sin ålder och många kritiker fått se sig numret större än belackarna fler än en gång. Trots att han är väldigt osnabb har han ett gediget positionsspel som hjälper honom att hamna i situationer där han inte är väldigt pressad. Hans spelsinne och krossbollar håller fortfarande världsklass. Michael Carrick hade en otroligt svag säsong, som blev förstörd av interna dispyter och skador och att vi får tillbaka honom bör nästan ses som ett nyförvärv i sig. Sir Alex lär ha jobbat mycket mentalt med både honom och Owen Hargreaves, som har varit skadad i stort sett hela tiden sedan han kom till United för över 250 miljoner kronor. Hargreaves var en av klubbens absolut bästa spelare då vi tog hem både FA Premier League – och Champions League-titeln 2008. Han är dessutom en favoritspelare hos de flesta som bär på ett rött djävulshjärta. Den skotske terriern Darren Fletcher har inte bara utvecklat sitt eget spel till höjder som ingen av oss trodde var möjligt för fem säsonger sedan. Inte nog med att han är en ordinarie spelare, han är vår bästa innermittfältare för tillfället. Bakom honom finns Anderson, som innan sin långtidsskada förra säsongen, var bra. Med tanke på att hans korsbandsskada inte var någon normalförkylning lär vi få vänta och se hur bra han kan acklimatisera sig åter en gång. Bakom dessa har vi en väldigt talangfull irländare i form av Darron Gibson, som imponerade stort i slutet av säsongen.

Trots att vårt kantspel har saknat spetskompetens sedan Ronaldo lämnade så har jag fullt förtroende för både Nani och Valencia. Nani har äntligen lämnat skuggan från Ronaldo sedan portugisen lämnade för spel i Spaniens huvudstad. Det syntes tydligt i slutet av säsongen hur mycket färdighet Nanis extremt hårda arbete på träningarna hade gett. Inte nog med att han tagit en ordinarie plats på vänsterflanken, han var dessutom en av lagets viktigaste spelare. Denna säsong kan mycket möjligt vara det år han slår igenom på allvar. Hans spelarkollega på högerflanken heter Antonio Valencia och är en spelare att hålla koll på. Han visade upp ett imponerande spel redan förra säsongen och har en överlägsen fysik gentemot alla andra motspelare. Jag är helt övertygad om att han kommer att vara ligans bäste ytter denna säsong. Bakom dessa väntar en av VM-slutspelets bäste spelare Ji-Sung Park och veteranen Ryan Giggs, som alltid levererar på en nivå som vilken annan 20-åring inte skulle vara i närheten av. Styrkan med Manchester United är inte den individuella kapaciteten, det är den kolossala styrkan hos kollektivet. Räkna med att många spelare kommer att få spela lika mycket matcher, Sir Alex är expert på att rotera i laget utan att tappa kvalitet. Det sägs att Sir Alex aldrig har spelat med samma laguppställning två matchdagar i rad på över 150 matcher.


ANFALLARE:
Att Manchester United har en av världens bästa back – och mittfältsuppsättningar är det ingen som kan förneka. Däremot är det välkänt att lagets akilleshäl på senare år har varit anfallet – tja, det är åtminstone vad man har hävdat. Trots detta har laget levererat i form av ett kollektiv – istället för enskilda prestationer från anfallsspelare. Så kommer det även att förbli detta år, då United kommer att anfalla med närmare 7-8 man i varje anfall. Men för första gången på ett par år känns anfallssidan väldigt bred och där man vet att varje spelare har enorm spetskompetens. Wayne Rooney är en av världens bästa anfallare och kan i sina bästa stunder spela på en nivå som ingen annan bemästrar. Styrkan hos Wayne är att han jobbar hårdare än någon annan på planen, medan han dessutom gör fler mål än någon annan. Hans hjärta för klubben är så stort att inte ens Gary Neville skulle kunna hävda annat. Bakom Wayne finns bulgaren Dimitar Berbatov, som i sina bästa stunder spelar på en så begåvad nivå att man inte kan förstå hur någon kan ha så mycket talang. Hans bollkontroll, första touch och spelbegåvning är av sådan stor valör att det stundtals övergår från ens förstånd. Däremot har han en tendens att falla in i gamla ovanor, där han kan bli tjurig om han inte får de pass han vill ha. Problemet? Att Berbatov ofta ligger ett steg före alla andra på planen. Har mycket att bevisa denna säsong.

Michael Owen fick sin säsong spolierad av en ryggskada, efter att ha öppnat säsongen fantastiskt efter sitt sena segermål mot rivalerna Man City som säkrade årets första derbyseger. Det var längesedan vi fick se en skadefri Michael Owen spela en hel säsong och jag vet att han har så mycket potential i sig att det smärtar att han inte får visa det för resten av världen. En spelare som jag verkligen vill varna för är Javier ”Chicharito” Hernandez, som närmast kommer från mexikanska Guadalajara(Chivas). Förutom att han har ett unikt rörelsemönster, är teknisk och spelintelligent var han dessutom VM 2010 års slutspels snabbaste spelare. Där han, enligt uppgifter från FIFA, nådde en maxhastighet av 32,15 km/h. Detta går att jämföras med de tider då Cristiano Ronaldo spelade för klubben. Hans maxhastighet var 33,6 km/h, vilket säger det mesta om hur snabb Hernandez är. Han är trots sin ålder en meriterad landslagsman som har gjort nio mål på sexton landskamper, vilket visar på vilket målsinne han har. Närmast bakom dessa väntar superlöftet Federico Macheda, Danny Welbeck och Mame Biram Diouf. Diouf som förövrigt har gått på lån hos Blackburn Rovers, där han nätade i sin första match för klubben, där snackar vi sparkapital.

TRÄNAREN:
Många har höjt fler och fler frågetecken kring Sir Alex vara eller icke vara i klubben. Men i detta skede är det livsviktigt att han blir kvar i klubben, där han mer eller mindre håller på att forma sin sista generation av spelare. Det finns inte en människa på jorden som kan sin fotboll bättre än den gamle Govan-sonen och ingen annan förstår vad Manchester United behöver som klubb och hur man skall gå tillväga för att få de resurser man har att blomstra. Sir Alex gör sin 24:e raka säsong som tränare för laget och kommer snart att vara lika stor som Sir Matt, åtminstone sett till antal säsonger som tränare. Hur vida man kan göra en jämförelse dem båda emellan känns ganska ointressant, då de har förändrat United som klubb på två helt olika sätt – men genom samma metoder. Båda två är lika stora och kommer alltid att vara de två herrar som kommer att kopplas samman med klubben. Sir Alex är älskad av varje man med ett rent Unitedhjärta och kan gå in i en period där de närmsta säsongerna kommer att vara hans sista. Han har tre uppgifter kvar att utföra, att utveckla den kommande generationen, vinna titlar och göra klubben redo för nästa manager. Sir Alex kommer alltid att vara den störste och bara genom att tänka på att sluten är nära får mina fingrar att brinna och mina ögon att glöda. Den dag han lämnar Manchester United förlorar klubben en stor del av sin själ och jag fäller en tår tillsammans med min närmsta bänkgranne över att vi förlorat det vi håller mer kärt än något annat på denna jord.


STABEN:
Som det ser ut nu kommer vi inte att förlora någon coach den närmsta säsongen, vilket vi tackar väldigt mycket för. Vår assisterande tränare Mike Phelan, har med sitt goda humör och sina kvalitéer som gammal spelare bidragit starkt till att Carlos Quieros kunde ersättas. Det glädjer mig att större delen av staben är gamla United-spelare och Sir Alex har gett Ole-Gunnar sådant stort förtroende över de yngre ungdomslagen. Manchester United är ett stort familjehem, där alla hjälpar varandra. En av våra first team coacher Rene Meulensteen stannar även han, som hittills under karriären har testat tränaryrket hos lag som danska Bröndby och Rene är väldigt viktigt för att laget ska kunna prestera bra på träningar. Inte många trodde att Eric Steele skulle kunna axla den mantel den förre målvaktstränaren Tony Cotton hade haft i United. Steele hade dock jobbat med spelare som den forne United-legendaren Peter Schmeichel i Aston Villa tidigare och hade som mål att höja nivån ytterligare när han anlände till Carrington. Han har varit inblandad i både senior – och ungdomslagen på en väldigt seriös nivå och hans lärdomar har stärkt både Thomas Kuszczak som Ben Amos målvaktsspel. Som läkare har Rob Swire varit med i Sir Alex stab sedan 1991 och har alltid fått goda vitsord för sin kompetens som läkare och sociala kontakt med spelare och har fler än en gång berättat om hans största fasa: att berätta för spelare när de har dragit på sig en allvarlig skada. Detta var bara ett urval av den stab som United basar över och den störste hjälten av dem alla måste väl ändå vara Albert Morgan, som faktiskt har medverkat i antalet reklamfilmer för Nike där han är inblandad i den dagliga träningen hos Rooney och grabbarna. Trots att han är kit-manager har många fått känslan av att han skulle vara någon sorts intern clown i gruppen, där hans största jobb egentligen är att peppa spelarna och hålla en god stämning i laget.

STYRELSEN:
Vad jag tycker om Glazers vara eller icke vara i United-styrelsen låter jag vara osagt. Hur som haver glädjer det mig något enormt att The Red Knights har samlat en så pass stor summa pengar att de faktiskt skulle kunna köpa klubben, men hittills har Glazers vägrat att sälja klubben – varför? Det är ingen som riktigt vet. Många fruktar att den amerikanska familjen stoppar in många miljoner i de egna fickorna och hävdar att det miljardbelopp klubben mottog från köpet av Ronaldo aldrig hamnade i klubbens ficka. Det största problemet? Att familjen har lånat sig till äganderätten på klubbens egen bekostnad, något som har upprört fansen som gång på gång har lanserat sin slogan: ”Love United – hate Glazer”. Familjen har nu satt United i ett enormt skuldträsk, ett träsk som många anser att klubben aldrig kommer att ta sig ur.

SUMMERING:
Säsongen 2010/11 års trupp. En trupp utan några större svagheter, det ska bli roligt att följa utvecklingen för de flesta spelarna där ungtuppar som Tom Cleverley som gjorde elva mål på 33 matcher för Watford i The Championship, under en låneperiod förra säsongen. Han stod även för ett av försäsongens snyggaste mål, där han hade ren och skär fotbollspoesi mot den amerikanska drömelvan. Hur vida Javier Hernandez klarar sig i Premier League får vi veta i vintermånaderna, där han kommer att utsättas för det riktiga testet. Det var längesedan jag hade lika stor på en spelare.
Truppen är som bekant väldigt samlad och kommer att spela likt det kollektiv det är. Sir Alex har ju en tendens att romantisera vidden av att spela som ett lag – utan större ansikten utåt. Hur laget står sig i kampen om ett nytt ligaguld eller en ny bragd ute i Europa låter jag vara osagt – men jag tror vi har mycket stora chanser att bärga en ny trippel. Jag får rena rama ’99 vibbar av detta lag. En blandning mellan gammalt och ungt –rutinerade och hungriga spelare.